Jag jobbar mig igenom en sån där lite jobbig period som har sin grund i kärleken. Eller kanske mer relationen till en annan människa.
Ja jösses, Kärleken. När, hur, vad och varför??! Dessa frågeställningar pendlar jag mellan i mitt huvud och försöker knyta samman med magkänslan.. Ja, ni vet.
Och mitt i det här släntrar jag in på Pocket Shop - som jag alltid gör när jag är på valfri centralstation nånstans i Sverige. Får total hybris och köper på mig 6 st böcker.
En av dessa är händelsevis "Kärlek - hur fan gör man?" av Bob Hansson. Och vissa citat i boken träffar mig som slag i magen. "Det är ju det där jag funderat på själv... Fan. Det finns alltså andra som tänker på det här också..." (om jag nu nånsin undrat över om jag är den enda...). Delvis ångestframkallande men också tänkvärt. Som det nästan alltid är med Bob.
Jag slår vad om att nånstans i boken finns det något som är träffande för vem som helst som läser den.
Och den är inte till för att ge de rätta svaren eller sanningen. Som Bob skriver på baksidan: "[...] inte för att du själv nu ÄNTLIGEN ska bli lite klok. Men för att du ska inse att du redan faktiskt är det."
Och ja, jag kanske är hutlöst svag för peace-love-and-understanding ibland och hade behov av den här boken just nu.
Men det här är en fin bok. Det är en kärleksförklaring till kärleken med allt som den innefattar. Lite påminnelser och funderingar till den som lever med kärleken och tänker på den ibland. Det vill säga alla.
