uppgradering

Så här är det att skriva på ett tangentbord som man inte spillt te på och som därför funkar helt och hållet. Klick klick klick klick säger det...

M-sstag

Så hä s dt t nä man skv å tt tangntbd sm man sllt t å ...
mn kö jag mtt tdj tangntbd.

jag går igång på, eller Inspiration - del 2

Hela dagen har varit en under-täcket-dag. Regntunga skyar osv.
Har inte vetat hur jag ska komma förbi det. Försökt sysselsätta mig, tänka de bra tankarna, peppa mig själv. Inget har funkat. En sån där dag då det är tungt på axlarna och jag vill verkligen på riktigt lägga mig under täcket och läsa eller ännu bättre - sova hela tiden.
Runt klockan nio kvällstid kommer räddningen. I form av flermannabandet Svenska Akademien. Random låtspelning ger mig 'En bättre värld'. Tack random.
Jag har väl aldrig mått så bra av musiken. Och texterna! Måste höras för att kunna uppleva känslan. Jag tas tillbaka till de svängande massorna på konserterna. Ibland hoppas det också. Det är kärlek i luften hela tiden. Glädjespridande skåningar (bland annat) med tänkvärdheter så sanna (utan att man känner sig som en sämre människa för det...) att man inte kan annat än att bli inspirerad att ge sig ut på gatorna och göra skillnad. Vilken slags skillnad får man själv bestämma...bara gör nåt. GÖR NÅT!

ge mig en småddy! ...och en inka-film

Jag borde ta med mig en smoothie till jobbet imorrn. Frågan blir: hinner jag göra den innan jag åker? Kommer det stå mellan den och en ordentligt lagad lunch?


Imorrn visas en film på Hagabion kl 18.30 som heter The IncaTrail Porters (nåt i stil med det).
Handlar om bärarna längs med Inkaleden och bevistas av filmmakaren (som är peruan i grunden).
Det kan bli fett intressant... som kidsen säger. Eller de kanske mer säger 'fett coolt'. Och det blir det nog också.

Hasta la mañana!

smoothie nr. 1

Likt min vän som hävdar att han kan dricka 'minst tre smoothies per dag!', kan jag nog inte hävda samma förmåga.
Nu är den första avklarad dock!
Ingredienser:
- 1 banan
- 1 handfull frusna osockrade björnbär
- lite fritt måttat naturell yoghurt
- lite fritt måttat sojamjölk

Den var...god. En del av det goda i smoothies är att de är kalla och...friska.
Jag valde att utesluta honung eller nåt sött för att se hur mycket bananen bidrog till det... I det här fallet skulle man kunnat ha i lite honung, det skulle kunnat vara lite sötare.
Det funkade bra med blandningen yoghurt+sojamjölk. Med bara yoghurt blir den inte särskilt rinnig och svår att dricka, om man inte vill äta den med sked dvs. Med sojamjölk i gick den att sluka i ett nafs.
Jag tänker inte betygsätta men mitt omdöme är att nästa gång bör det tillsättas en touch av honung!

konsumenttest del 1

Jag är en konsument. Jag ska utföra ett test. Konsument-testet.

Jag dricker sojamjölk till kaffet. Inte för att jag är vegan, men för att jag tycker det smakar godare. Talade med en vän igår som också bara har sojamjölk hemma. Han hade försökt göra en smoothie med sin nya stavmixer - ingredienser: banan, blåbär, honung och nämnda sojamjölk.
Det hade tydligen blivit skitäckligt. Så vi pratade lite om varför. Jag trodde att han kanske mixat mjölken för mycket - sojamjölk kan bli lite konstig och grynig om den skakas för mycket, så det kanske blir konstigt om man mixar den för mycket också. Min tanke är att man blandar banan+önskat bär/frukt, och sen har man i mjölken som man bara mixar väldigt kort.
Det kan också ha att göra med att smaken på sojamjölken är lite annorlunda. Eller att det berodde på vilka bär/frukter man hade i.
Men. För att veta ska jag göra några sorters olika smoothie.
Jag behöver:
- bananer
- ev. honung
- sojamjölk
- vanlig mjölk
- önskade bär och frukter, som jag kommer bestämma mig för vilka i affären

Jag återkommer med resultat.

om att prata

Ibland ägnar jag mig åt något som väldigt många skulle avråda ifrån, nämligen att vara sentimental och nostalgisk... ibland glorifiera det förflutna lite. Jag har nu beslutat att göra det i positivismens anda. Allt jag genomlevt, allt som hänt mig, alla erfarenheter jag har - jag måste väl få tänka på dem ibland och le eller gråta eller bli lite arg...? Jag har tydligen behov av att vara väldigt nostalgisk ibland så då borde jag inte kämpa emot det... utan tvärtemot omfamna det och hoppa rätt in i det förflutna, inte sant?

Så - därav dagens inlägg.

En gång bodde jag på internat på annan ort där jag gick i skolan. Jag var 20, på mitt 21a år.
Jag hängde mycket på internet i vår datasal som fanns på skolan, surfade runt och så klart chattade lite sporadiskt med folk här och där.
[Aahh, den ljuva födseln av communties på nätet. Jag var en del av det.]
Det här kan ha utspelat sig på spray...eller kanske på lunarstorm? Inte vet jag. Det är oviktigt. Det var interaktivt möte mellan mig och J.
Jag var under den här tiden väldigt inne på att göra blandband och blandskivor och jag och J möttes över en diskussion om musik. Vi började prata om en ny upcoming artist på den tiden och hur J skulle på en konsert med honom några månader senare.
"Ska du följa med?", kom frågan från ingenstans.
Jag vet inte om han menade allvar med det. Men jag tar gärna möjligheter när de presenteras för mig så jag sa ja.
"Va? Seriöst?". "Ja...jag följer gärna med. Om jag får".

Efter detta började jag och J prata väldigt mycket över nätet, han gjorde en skiva till mig för att jag skulle lyssna in mig innan konserten. Sen gjorde han några fler skivor till mig med blandad skitbra musik. Kort tid efter det började vi prata på telefon också. Vi pratade nästan varje kväll i ett par månader. Hans mamma förbjöd honom att ringa till mobiltelefon till slut. Han blev skyldig en massa pengar för alla de kvällarna han hade ringt till min mobiltelefon. Så då började han ringa till internatet. Vi hade bara en telefon i huset och den kunde man bara ringa in till, så han fick fortsätta stå för att ringa upp mig... Men inget av det där spelade nån roll.
Så många kvällar som jag satt där i telefonbåset och väntade på att telefonen skulle ringa. Och alla långa timmar vi pratade i telefon. Vi stannade uppe hela nätterna och orkade inte gå till skolan dagen efter. Vi satte rekord i långa samtal de nätterna.
Mitt försök till slutsats eller poäng med den här berättelsen är kanske att...jag älskar att tänka på de där samtalen jag och J hade. Det är bland det absolut mest magiska jag nånsin upplevt. Jag var absolut upp över öronen i J, men kanske mest i det som vi skapade och hade tillsammans.

Nå. Nu börjar det kännas nog med fluffigt rosa prat om forna tider.
Nu är nya tider och jag har ett eventuellt magiskt möte att hinna till.


Epilog: Jag och J gick på konserten och hade några fler magiska kvällar tillsammans. Sen tog det slut lika snabbt som det hade börjat. Och av erfarenhet vet jag att det aldrig blir samma sak mellan oss igen. Och det är väl lite grejen med de magiska mötena och samtalen - känslan fejdar, magin flyttar nån annanstans.
Nu för tiden har jag och J ingen kontakt alls. Men jag har minnena. Som fortfarande skickar pirrningar ner till tårna.

Så, go nostalgi TRIPPIN'!
Ett möte med svunna tider, i en hjärna och ett hjärta nära Dig!

rejection is a bitch

Ja. Så är det.

Men jag ska inte börja stöta bort kärleken. Kärleken är inte olycklig, den är alltid lycklig. Det är bara alla som inte vill ha en som gör en olycklig... Som en klok skåning sagt.

Jag går igång på, eller Inspiration - del 1:

Jag återkommer till Jonas Hassen-Khemiri från och till. Surfar in på hans hemsida och gluttar lite på vad som är på gång. Och bara det lyckas alltid inspirera mig. Han ifrågasätter och utmanar och verkar utnyttja den förmågan genom sitt kändisskap på ett sätt jag kan avundas. Han bland många andra, ska tilläggas... Jag avundas människor som ser förbi sitt kändisskap och fortsätter föra ut det de tror på och har.
Och sen är Jonas böcker och skrifter fyllda av humor och intelligens så jag blir helt förtjust.